Mitt i naturen
Konsten att bli hemmakär skulle jag säga är tämligen enkel, inte minst när man i många år befunnit sig på samma plats.
Nu efter en dryg vecka lång vistelse hemma i norr är det lätt att uppskatta det man tidigare i princip blundade för! Det fina med att jag flyttat söderut är att denna blindhet inte inträffat ännu, och det mesta känns fortfarande nytt, fräsch och spännande. Är det meningen att man ska behöva lämna sin rotade tillvaro för att på nytt uppleva ovanstående känslor?
Något som känns både nytt och spännande är det yrkesval jag valt, och sedermera den praktikplats jag nu vistas på. Frågorna är många och lärdomen är stor, känslan av att hela tiden lära sig nya och viktiga saker. Det känns så bra!
Hade för en stund lite onda aningar om att staden för praktik kunde innebära jobbiga tillbakablickar, men inte än så länge...
Nu sitter jag på bussen, och ja det är lättare att uppskatta det som tidigare var en självklarhet!
